söndag 6 september 2009

Tillbaks igen efter sommaruppehåll!

Kära läsare,
Jag är tillbaks igen.
Inte blev det någon sommarblogg. Hade man varit lite mer som man var förr i tiden, när jag jobbade med IT, var IT-prylbög och "early adopter", det vill säga en av de som företagen tjänar mest pengar på för man helt enkelt alltid måste ha det som är nytt vad det än kostar. Då hade jag varit utrustad med nån liten smidig fjodd som jag skulle kunna ha använt för att skicka hänförande vackra bilder och målande beskrivningar av våra långvandringar genom Pyrénéerna till Bloggen. Men nu är jag inte det längre - IT-brylbög alltså - jag sitter här och knappar på min Mac som fyller 5 år nu på fredag. Ja må du leva! Har ingen IPhone och ingen IPod och ingen. . . Så bloggen blev utan de filosofiska funderingar som väcks under långvarigt vandrande i världens vackraste bergskedja (helt partisk bedömning av mig).

Den här bilden är från Gavarnie som ligger i Centrala Pyrénéerna, Franska delen. Den är inte tagen i år vilket kanske är fusk när det gäller Blogg. Men Gavarnie var precis lika vackert i år när vi var där som 2006 då den här bilden togs.
Alla färska bilder är kvar på kortet i kameran, min 5-åriga Mackompis orkar inte ta emot några fler har han sagt till mig. Det räcker med de
10 000 som redan finns på hårddisken.
Nog om tekniken. Till det väsentliga - att vandra. Att med hjälp av sina egna fötter förflytta sig mil efter mil, upp 2000 meter och sen ner 2000 meter för att nästa dag gå upp 2000. . . Att kunna gå tyst i egna tankar en hel dag, eller glatt pratande med någon vandrarvän. Att ha hela sitt liv i en ryggsäck. Inte en massa val, bara följa den rödvita leden och kolla kartan ibland. Någon annan har tänkt ut vad vi ska äta när vi kommer fram till vandrarhemmet eller bergsrefugen. Det är Avkoppling. Och, för mig i alla fall, alldeles livsnödvändigt.
Klockan närmar sig två på natten. I morgon bär det av mot Cadillac igen. Lämnar den svenska svampskogen mot de franska vinfälten. Skördetid. Både här och där. I Cadillac ett dignande överflöd av närodlad mat i affärer och på torg, och här på Ingarö?? Varför är de gröna bönorna från Kenya och sockerärtorna från Italien? Varför är salladen från Danmark och squashen från Spanien? Var tar alla svenska grönsaker vägen? Eller är det ingen som odlar grönsaker i Sverige längre. De borde ligga i grönsaksdiskarna, så att vi här i Sverige också kan glädjas åt skördetiden. Visst kan jag köpa svenska tomater för 25 kronor kilot, men varför smakar dom vatten även nu?
Finns det verkligen ingen lönsamhet i att odla mat under bar himmel i Sverige längre. Växer allt i växthus året om? Och om svaret är ja, kanske är det fel på lönsamhetskalkylerna. Jag ser i Cadillac att människor blir glada av mat som har sin egen säsong och som doftar och smakar. Och glädje borde väl också räknas!
Tomater man blir glad av. I Cadillac.