tisdag 4 maj 2010

Inte ger man fan i politiken 3

En liten kort spaning denna afton när den första gullvivan slagit ut nere vid sjökanten, den är bara några centimeter hög och är nog inte riktigt säker på att den valt rätt. Inga grannar är utslagna, de väntar. Eller är inslagna som dottern kallade de ännu ej utslagna blommorna för när hon var liten.

Spaningen handlar om folks hälsa.
I trakten kring Cadillac lever människor väldigt länge, näst längst medellivslängd i världen var det någon som sa. jag har inte kontrollerat detta faktum men kan konstatera att det bor väldigt många pigga hundraåringar på vingårdarna runt omkring oss. Parentes, apropå hundraåringar, missa inte att läsa den otroligt roliga boken "Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann" slut parentes. Så här är det väl inte något direkt problem med folkhälsan. Nej, inte här, men i många andra regioner i Frankrike och framför allt i och kring storstäderna börjar man få problem med skräpmat! Det trodde jag ju aldrig, att den franska folksjälen skulle sjunka så djupt att man skulle gå på råniten och börja köpa fast food à la Usa i stället för hemlagade trerätters. så är tyvärr fallet, och ett konkret bevis på detta fick jag tyvärr senaste gången jag flög ner med Air France. Men hallå, Air France, detta flaggskepp bland flygbolag som envist hållit fast vid att GOD MAT ÄR VIKTIG, även när man reser. Lilla brickan med både det ena och det andra brukade man fåd (jag pratar turistklass) - förrätt, varmrätt och en liten dessert, en ostbit och en kaka till kaffet - minimum för en fransman med andra ord. Även på den relativt korta sträckan mellan Stockholm och Paris serverades riktig mat, oavsett när man flög. Jag kände mig så nöjd över att Ett flygbolag åtminstone vågade stå på sig och gå mot rationaliserings- och (dum)besparingsströmmen. Döm om min förvåning och känn min ENORMT STORA BESVIKELSE när vi till frukost blir serverade plasförpackad muffins från Delicato med en så lång lista på E-ämnen att den nästan inte får plats på förpackningen. till detta en yoghurt bestående av 50 % socker och en absolut snustorr liten kall croissant. Till detta vatten eller blaskigt kaffe. Catastrophe!! Den sista flygande matbastionen har fallit. De har övergivit den franska folksjälen! Jag var (och är fortfarande) så upprörd att jag skulle vilja tåga upp till VD för Air France och skälla ut honom på äktfranskt manér - nån som vill följa med?
Men, tänk om det är den franska folksjälen som håller på och ändrar sig? Huvva, det finns tecken på detta. Som tur är inte i region Cadillac med omnejd, här samlas fortfrarande unga människor och gör korv och paté tillsammans. Som de konserverar i stora konserveringskärl, såna finns att köpa i varenda matvaruaffär. De köper nån gris och nåt lamm och lite annat och fixar vinterns behov av mumsiga korvar och patéer och terriner mm tillsammans, och så festar de förstås. jag pratar inte om mormors mor nu utan om människor mitt i livet med barn och jobb och bmw-bilar och hus och sånt!
Men, i storstadsregionerna och norrut, där har den onyttiga maten spritt ut sig som ett giftigt mycel. Hur i h-e kan detta gå till. Men, tur att de franska myndigheterna är så snabba och driftiga när de märker av ett problem. Mota ut skiten! hur då? jo genom att utbilda människor! inte pekpinnar, det fungerar inte, speciellt inte på franska människor, utan bra och användbar information som serveras på ett modernt och smakfullt sätt. Kolla in sajten www.mangerbouger.fr (även om du inte kan franska). Här finns allt du behöver veta för att kunna göra val som är bra för din hälsa så att du kan leva längre och vara friskare - bra för dig och bra för staten!

Och - för att förstärka effekten av det hela - så har dom lagstiftat om att all reklam för mat som innehåller för mycket fett, socker eller vitt mjöl måste förses med samma sorts varningstext som när det gäller alkohol. och en hänvisning till mangerbouger.fr. Betyder för övrigt ätarörasig. Just det, alla är överens. Ät rätt och rör dig så blir både du och statskassan lyckligare! Solidarité, javisst, men fan vet om jag vill vara solidarisk med dem som inte sköter om sin hälsa. . .

fredag 16 april 2010

Inte ger man fan i politiken 2

människosyn från utställning på U-båtsbasen i Bordeaux

Sitter och inväntar telefonsamtal från Mimmi som är på party i stan och som kommer behöva bli hämtad framåt småtimmarna. Priset man får betala för att bosätta sig här långt ut på landet är lika med priset på bensin - rätt högt med andra ord. Men sena nätter är ok, för då kan man ju till exempel underhålla sin blogg.
Dagens politiska fundering handlar om människosyn hos de som bestämmer hur saker och ting ska fungera i ett land. Tillåts jag vara centrum i mitt eget liv? Antas jag kunna ta ansvar själv? Ett litet exempel är hur sjukvården är organiserad här och där. Där - i Cadillac alltså - ringer jag Cabinet Medical, eller åker ner, hittills inte mer än fem minuters väntetid innan jag får träffa en doktor. Men det där med korta väntetider har jag redan skrivit om i ett annat inlägg, nu gäller det en ny spaning. Antag att jag behöver röntgas, eller ta blodprov, eller både och. Doktorn skriver en lapp som jag tar med mig till Centre Radiologie (röntgencentrum) eller centrum för blodanalys. i lilla Cadillac med sina 2500 invånare finns ett röntgencentrum och två centrum för blodanalys. Jag knallar dit, visar mitt papper, får sitta ner max tio minuter, röntgas och får sedan med mig mina röntgenplåtar i ett kuvert. Plåtarna är nämligen mina, för det är min hälsa det gäller. Och samma gäller för blodprovet, det skickas hem till mig, eller så kan jag komma själv och hämta det, jag äger provsvaret. sen får jag ta ansvar för att ta med mig mina plåtar och prover till den specialist som jag kanske fått remiss till (även här går det oftast att få tid samma dag). Å vad jag gillar det här synsättet. Min hälsa, mina röntgenplåtar, mina provsvar! Jag i centrum för min egen hälsa.
Och här på Ingarö då. I samband med trolig borrelia skulle jag ta ett blodprov. Kontakta din husläkare sa dom. Vadå min. jag vet ju inte ens vad han heter och han har säkert 10000 patienter så han vet ännu mindre vad jag heter. Och efter att under två veckor ställt klockan för att inte missa den fantastiska telefontiden mellan 8 och halv nio varannan dag så gav jag upp. Jag kom aldrig fram, det var först "var god vänta" och sen "välkommen att ringa under vår telefontid i morgon". Det blev inget blodprov. Av en vän som är läkare fick jag penicillin i alla fall, och så blir det när systemet inte är till för människor utan tvärt om. Men dom som inte har nån kompis som är läkare då? hur ska dom göra??
G röntas i Täby, får remiss till Karolinska, röntgas igen en vecka senare hos ny doktor, och en gång till hos ytterligare en. Samma röntgen, "kan man inte skicka plåtarna från Täby" undrar G, nej vårt system fungerar inte så. . .
Exemplen är många.
Jag tycker den politiska debatten ska handla om huruvida vi vill ha aktiva eller passiva människor i vårt land
.
Det kanske är dags att damma av min salige fars 40 år gamla bokidé "vad har du gjort med svenska folket Olof Palme?". Han tordes inte skriva den, Palme gick och blev skjuten - och därmed helgonförklarad. Det pappa ville skriva om var det som sakta men säkert hände med den svenska folksjälen när stora trygga staten lade sin trygga gråa lagomfilt över tillvaron.
P A S S I V I S E R I N G I S T O R S K A L A

torsdag 25 mars 2010

Inte ger man fan i politiken!


Det är ju valår i år. Jag går på hundpromenad, det är morgon, och så kommer tankar om samhälle och politik upp i mitt huvud. Jag dryftar dom med Pascal, men han är mer intresserad av dofterna från en liten snutt barmark som kommit fram i södersluttningen än av förhållandet för oss människor på denna jord.
I nästa liv vill jag återfödas som hund i den lilla byn Herbes. Byn ligger precis vid havet - här får bara ostronodlare bo. Husen är små och i olika färger, gränderna smala, fiskeredskap och ostrondammar. Hundarna här har ett bra hundliv, dom hänger med varandra, badar och leker lite, väntar in en fiskebåt, tigger lite bröd från paret på den provisoriska uteserveringen där man kan få öppnade ostron och ett glas vin. Inga bekymmer, husses mysiga lilla hus att krypa in i när nordanvinden blåser.
På denna kuststräcka där byn Herbes ligger livnär sig 250 familjer på ostronodling. De bor alla i små hus vid vattnet i fantastiska pittoreska miljöer, de utövar sin fiskenäring, vem som helst är naturligtvis välkommen dit att se och uppleva och smaka på deras verklighet, ett genuint nöje i dubbel bemärkelse som jag varmt rekommenderar.
Denna del av Frankrike har på kort tid blivit ett tillhåll för de med allra mest pengar, som kanske tröttnat på trängseln vid Medelhavet och förflyttat sina intressen mot Atlantkusten och i synnerhet halvön Cap Ferret, tomtpriserna har stigit i höjden. Och nu kommer vi till min politiska spaning. OM detta hade varit Sverige så hade omedelbart alla de små pittoreska husen i ostronodlarnas byar blivit uppköpta. Och så hade de året om levande unika miljöerna blivit exklusiva sommarställen för människor med extremt mycket pengar. Och vad brukar hända då, jo har man mycket så är man ju så rädd att bli av med det man har att det inte dröjer länge förrän det har byggts höga staket kring husen, i stället för de öppna och generösa miljöerna får vi i stället - Privat Egendom - Keep Out!
Men nu är vi SOM TUR ÄR i Frankrike! Franska staten förstod för mycket länge sedan att det finns vissa miljöer som är värda att värna om, det handlar inte bara om miljöer utan om rättigheter. Som till exempel att en fiskare ska ha rätt att bo nära havet, och han ska ha råd att bo där. Annars försvinner fiskenäringen i den här underbart småskaliga formen och tas över av storskaliga industrier. Vad har då Franska staten gjort? Jo, marken närmast vattnet är skyddad från privat ägande, och husen i fiskebyarna ägs av staten. Och bara de som aktivt ägnar sig åt fiske eller ostronodling får bo i husen, och de får inte hyra ut i andra hand.
Se så enkelt att skydda upp miljöer och företeelser av stort värde för kommande generationer.
I Sverige SÄGER politikerna att de ska värna om miljöer och kultur och historia. MEN DE GÖR JU INGET! Det blir en massa snack och så nåt mesigt så kallat consensusbeslut som varken är bra eller dåligt utan så där svenskt LAGOM! Jag tycker svenska politiker är FEGA!
bilder från Herbes, Cap Ferret