Tio år har gått sedan senaste blogginlägget. 1 juni 2011 förändrades allt i och med att Göran lämnade jordelivet. Jag vände mig till mina vänner och frågade om de ville hjälpa till att driva Château Garreau. Tretton av dem sa JA, och vi var fjorton som bildade Garreau AB och som tillsammans skulle ansvara för driften till och med 2016. Sen skulle Garreau säljas. Det blev fantastiska fem år. Så mycket skratt, så mycket jobb, och så mycket utveckling. Hos alla vi fjorton i Garreaufamiljen, som visade sig vara väldigt olika varandra. Men ändå kunde driva det här projektet tillsammans. För mig var det ett sätt att sakta backa ur, jag som andats och levt Garreau i över tio år behövde det. Jag var så fast i detaljerna, hur jag tyckte det skulle se ut överallt. Nu kom nya människor in, med nya egna idéer. Det tog ett tag innan jag vande mig ska jag erkänna men när det var dags att sälja var jag mentalt klar. Jag kunde med ett leende på läpparna ge bort möbler, lampor, mattor, prydnadssaker, köksutrustning, maskiner... På så vis lever Garreau vidare lite här och där i olika hem. Och jag bodde med Roland i Kanade sedan fem år och tog bara med mig några minnessaker.
Den nya ägaren Minna tog sig an Garreaus utomhusmiljö, rev den gamla stenladan och verkstaden som Åke byggde. Anlade springbrunn och hällde på runda små stenar på marken. Lade stenbeläggning över trädgårdslandet och sågade ner de uråldriga almarna. Jag ville inte komma tillbaka. Förrän nu i september. Bodde en natt i kungarummet. Konstaterade att det yttre underhållet var eftersatt. Det finns ingen Garreaufamilj längre som träffas höst och vår för att arbeta tillsammans och få huset i bästa skick. Det finns nya ägare som bor i Bordeaux. Och det är visst till salu igen. Jag önskar det fina gamla huset på den magiska platsen en ny ägare som har tid och råd att ta hand om det.
Nu är det november 2022, jag och Roland bor i Brantevik och jag har blivit ombedd att hålla föredrag på Södra Skolan som ligger strax ovanför vårt hus. Där träffas sedan många år Kaffebönorna (Branteviks kvinnor), den sista lördagen i varje månad. På grund av elprisernaa håller vi hus i en lite mindre lokal, och där kan man inte visa bilder. Så jag gör därför det här blogginlägget, så att de som lyssnat på mig kan se hur det såg ut.
Först tre bilder från år 2000. Övergivet sedan 35 år tillbaka, den vackra fd borgmästarbostaden utanför Cadillac ropar på hjälp. Ropet hörsammas av en fransk ryttare (Pierre), och skickas vidare till en svensk ryttarinna (som är jag). Huset blev lyckligt, fylldes med glada människor och vackra möbler. Vinet och maten flödade. Vi fick 16 oförglömliga år tillsammans. Nedan följer några utvalda bilder.
