måndag 21 maj 2012

La Lune Rousse

Asfalten på de små slingriga vägarna är våt denna morgon, luften fräsch och lite fuktig efter nattens regn. Allt blommar här runt Cadillac denna årstid, den underbart oklippta dikesrenen sprakar av vilda och fritt växande blommor i alla färger och former, rosenbuskarna som klättrar på murar och husväggar prunkar av hundratals, nej tusentals rosor. Skogen är mera vit än grön av blommande akacia, fläder, rönn, slån, oxel, kastanje. I buskagen sjunger fåglarna för mig när jag springer förbi på morgonens träningsrunda inför mitt livs första Maratonlopp. Taltrasten upprepar sin sångslinga, om och om igen, göken gal sitt enformiga ko koo, men näktergalen liksom pratar med mig med alla sina läten. Undrar vad han säger? Han undrar nog varför jag springer, varför jag inte flyger i stället, det är ju så mycket enklare, och går så mycket fortare. Ja denna morgon känns det verkligen inte som om jag flyger fram, gårdagens sexrätters middag hos Maryse och Sylvain sitter i kroppen, inga hastighetsrekord, får vara glad om jag håller 6.30 tempo.
Maryse och Sylvain driver vingården Château Clarens. De har 10 hektar vinstockar och gör allt arbete själva. De vill inte expandera, känner alla sina kunder personligen, säljer allt vin de producerar och lever ett gott liv tillsammans med naturen, familjen och vännerna. Vi pratar om vädret, denna vår är kallare än normalt. C'est la lune rousse förklarar Maryse, den rosa månen som föds i april och lämnar oss i maj varje år. Jaha tänker jag, ytterligare något att lära av detta förunderliga folk. Häng inte ut tvätten under den rosa månen, då blir det vita rosa, och framför allt, plantera ingenting under den rosa månen, risken är att det dör. Jag tänker på det stackars persikoträdet som aldrig fick liv, som vi planterade utan att ha en aning om detta fenomen. Vi har kommit fram till kvällens höjdpunkt, Lamproie à la Bordelaise, en enorm ålliknande fisk med rött kött som tar sig upp i Garronne floden varje vår, marinerad i Cabernet Sauvignong och Merlot från 2005, mörk mustig mat som får oss att associera till måltider man lagat i urminnes tider. 
 "On taille toujours avec la lune", vi beskär alltid vinet efter månen förklarar Maryse, vi får en snabbkurs i hur man ska tänka. Nymåne för att få tillväxt, avtagande måne för att få vila när vinstockarna ska vila sig på vintern.  Det är svårt att hitta människor som kan det här nuförtiden säger Maryse, hon har fått lära sig av sin pappa som har en vingård borta i Loupiac. Skrock och vidskepelse? Nej, jag vet att Maryse pratar om viktig kunskap som håller på att gå förlorad till förmån för rationell och industriell syn på odling och uppfödning. Smaklösa jordgubbar med exakt lika form för att de ska passa i kartongerna, vattniga snabbväxande kycklingar, vin som smakar exakt likadant oavsett årgång. Kunskapen om la lune rousse är en av hemligheterna som gör att Maryse och Sylvains viner doftar och smakar med en alldeles speciell finess som naturligtvis förstärks av att vi vet all den omsorg och kärlek som de personligen lägger ner på varje enskild vinplanta. 
Leve småskaligheten. 
Att inte expandera är ett kvalitetsval, inte bara för vinet utan för livet.