måndag 25 juli 2011

Vad är det för fel på social kontroll?




Kvällstankar. Tre dagar efter Norge. En helt naturlig tanke hos alla är just nu - Hur kunde det hända? Vad kan vi göra så att det inte händer igen? Hade jag kunnat gjort något om jag bott granne med galningen? Jag tror inte det hade hänt i Frankrike. Inte i det Frankrike jag känner i alla fall, inte i Frankrike runtikring Cadillac. För där hänger alla ihop med varandra. Det finns ingen som inte tillhör. Alla har många som man hör ihop med. Hela samhället bygger på det, att man tar hand om varandra, att man bryr sig, att man vågar gå nära och säga ifrån. Det är helt naturligt, det är inget man tänker på. Det är ingen lag som stiftats som säger att det ska vara så. Det bara är så. Stephan och Isabelle från byn Laroque var här på besök i början av juli, de hade aldrig varit i Sverige. De gillade verkligen naturen och människorna men en sak slogs de av - har ni inte några gamla människor i Sverige? Jo, säger jag, vi har väl en av världens högsta medellivslängder. Men var är dom då? Var är alla riktigt gamla människor? ja inte är dom ute i samhället i alla fall. Dom sitter väl på nå't hem kanske. I Cadillac och i byarna däromkring ser man människor i verkligen alla åldrar, från 0 till 100. De gamle finns där, sitter på en bänk och pratar, kollar på ett bouleparti, gör dagens utflykt och stapplar bort till bageriet, kommer ut med en baguette, stapplar in på baren för att ta en kaffe, nu har halva dagen gått, hötter med käppen åt en ung slyngel som inte har vett att sakta ner sin moped, skruvar upp hörapparaten för att uppfatta vad som sägs vid bordet bredvid. . . De gamla har rynkig hud och krum rygg, men det gör ingenting, för de hör till - oss, och vi hör till - dom. För det finns inget vi och dom - det finns bara ett vi. Jag känner mig så levande där nere i Cadillac, för i varje blick och i varje möte finns ett "jag ser dig", som känns djupt in i min själ. Jag vill inte sköta mig själv och gå med rädd blick och uppskjutna axlar, jag vill inte tänka misstänksamma tankar om de jag möter, jag vill inte ropa på fler poliser och fler lagar och kraftinsatser mot terror. Jag vill möta varje människa jag möter med öppet sinne och öppet hjärta - för då finns ingen grogrund för ett nytt Norge 22 juli.

lördag 16 juli 2011

Bli skvallertant!


Det här är ett upprop. Bli skvallertant! Positiv skvallertant.
Idag satt jag i sjöstugan hos Henric och Gillan och fikade vid 11-tiden. Vi satt inne för det var lite gråmulet och vinden låg på rakt in. Inne sken solen, hon heter Gillan. Denna underbara kvinna får mig att må så bra, och vet ni varför, jo Gillan är en positiv skvallertant. I torsdags hade dom en liten bryggfest, jag var där men kände ingen. Pratade, åt och drack sådär som man gör på bryggfester. Gillan berättar för mig om det där paret som jag satt bredvid och som tyckte att jag var trevlig. Hon berättar för mig om något som hon hört från någon annan, och som handlar om mig, och som är positivt. Vi är ju lite dåliga i vårt land på att ge varandra direkta komplimanger och beröm. Där är dom bättre i Frankrike, mycket bättre. Men i stället för att beklaga oss kan vi göra som Gillan, tala om det för den som det berör!
Sen var jag på middag uppe hos Marianne, och det var där som idén med positiv skvallertant föddes. Ann Kristin berättar om sin arbetsplats där ingen berömmer varandra direkt, men där hon kan få höra att "ja han är så duktig och lätt att samarbeta med. . ." Då RUSAR Ann Kristin bort till han som det berör och talar om att det finns någon som tycker han är bra.
Svårare än så är det inte att göra skillnad. . .