fredag 16 april 2010

Inte ger man fan i politiken 2

människosyn från utställning på U-båtsbasen i Bordeaux

Sitter och inväntar telefonsamtal från Mimmi som är på party i stan och som kommer behöva bli hämtad framåt småtimmarna. Priset man får betala för att bosätta sig här långt ut på landet är lika med priset på bensin - rätt högt med andra ord. Men sena nätter är ok, för då kan man ju till exempel underhålla sin blogg.
Dagens politiska fundering handlar om människosyn hos de som bestämmer hur saker och ting ska fungera i ett land. Tillåts jag vara centrum i mitt eget liv? Antas jag kunna ta ansvar själv? Ett litet exempel är hur sjukvården är organiserad här och där. Där - i Cadillac alltså - ringer jag Cabinet Medical, eller åker ner, hittills inte mer än fem minuters väntetid innan jag får träffa en doktor. Men det där med korta väntetider har jag redan skrivit om i ett annat inlägg, nu gäller det en ny spaning. Antag att jag behöver röntgas, eller ta blodprov, eller både och. Doktorn skriver en lapp som jag tar med mig till Centre Radiologie (röntgencentrum) eller centrum för blodanalys. i lilla Cadillac med sina 2500 invånare finns ett röntgencentrum och två centrum för blodanalys. Jag knallar dit, visar mitt papper, får sitta ner max tio minuter, röntgas och får sedan med mig mina röntgenplåtar i ett kuvert. Plåtarna är nämligen mina, för det är min hälsa det gäller. Och samma gäller för blodprovet, det skickas hem till mig, eller så kan jag komma själv och hämta det, jag äger provsvaret. sen får jag ta ansvar för att ta med mig mina plåtar och prover till den specialist som jag kanske fått remiss till (även här går det oftast att få tid samma dag). Å vad jag gillar det här synsättet. Min hälsa, mina röntgenplåtar, mina provsvar! Jag i centrum för min egen hälsa.
Och här på Ingarö då. I samband med trolig borrelia skulle jag ta ett blodprov. Kontakta din husläkare sa dom. Vadå min. jag vet ju inte ens vad han heter och han har säkert 10000 patienter så han vet ännu mindre vad jag heter. Och efter att under två veckor ställt klockan för att inte missa den fantastiska telefontiden mellan 8 och halv nio varannan dag så gav jag upp. Jag kom aldrig fram, det var först "var god vänta" och sen "välkommen att ringa under vår telefontid i morgon". Det blev inget blodprov. Av en vän som är läkare fick jag penicillin i alla fall, och så blir det när systemet inte är till för människor utan tvärt om. Men dom som inte har nån kompis som är läkare då? hur ska dom göra??
G röntas i Täby, får remiss till Karolinska, röntgas igen en vecka senare hos ny doktor, och en gång till hos ytterligare en. Samma röntgen, "kan man inte skicka plåtarna från Täby" undrar G, nej vårt system fungerar inte så. . .
Exemplen är många.
Jag tycker den politiska debatten ska handla om huruvida vi vill ha aktiva eller passiva människor i vårt land
.
Det kanske är dags att damma av min salige fars 40 år gamla bokidé "vad har du gjort med svenska folket Olof Palme?". Han tordes inte skriva den, Palme gick och blev skjuten - och därmed helgonförklarad. Det pappa ville skriva om var det som sakta men säkert hände med den svenska folksjälen när stora trygga staten lade sin trygga gråa lagomfilt över tillvaron.
P A S S I V I S E R I N G I S T O R S K A L A