Inte ger man fan i politiken!

Det är ju valår i år. Jag går på hundpromenad, det är morgon, och så kommer tankar om samhälle och politik upp i mitt huvud. Jag dryftar dom med Pascal, men han är mer intresserad av dofterna från en liten snutt barmark som kommit fram i södersluttningen än av förhållandet för oss människor på denna jord.
I nästa liv vill jag återfödas som hund i den lilla byn Herbes. Byn ligger precis vid havet - här får bara ostronodlare bo. Husen är små och i olika färger, gränderna smala, fiskeredskap och ostrondammar. Hundarna här har ett bra hundliv, dom hänger med varandra, badar och leker lite, väntar in en fiskebåt, tigger lite bröd från paret på den provisoriska uteserveringen där man kan få öppnade ostron och ett glas vin. Inga bekymmer, husses mysiga lilla hus att krypa in i när nordanvinden blåser.
På denna kuststräcka där byn Herbes ligger livnär sig 250 familjer på ostronodling. De bor alla i små hus vid vattnet i fantastiska pittoreska miljöer, de utövar sin fiskenäring, vem som helst är naturligtvis välkommen dit att se och uppleva och smaka på deras verklighet, ett genuint nöje i dubbel bemärkelse som jag varmt rekommenderar.
Denna del av Frankrike har på kort tid blivit ett tillhåll för de med allra mest pengar, som kanske tröttnat på trängseln vid Medelhavet och förflyttat sina intressen mot Atlantkusten och i synnerhet halvön Cap Ferret, tomtpriserna har stigit i höjden. Och nu kommer vi till min politiska spaning. OM detta hade varit Sverige så hade omedelbart alla de små pittoreska husen i ostronodlarnas byar blivit uppköpta. Och så hade de året om levande unika miljöerna blivit exklusiva sommarställen för människor med extremt mycket pengar. Och vad brukar hända då, jo har man mycket så är man ju så rädd att bli av med det man har att det inte dröjer länge förrän det har byggts höga staket kring husen, i stället för de öppna och generösa miljöerna får vi i stället - Privat Egendom - Keep Out!
Men nu är vi SOM TUR ÄR i Frankrike! Franska staten förstod för mycket länge sedan att det finns vissa miljöer som är värda att värna om, det handlar inte bara om miljöer utan om rättigheter. Som till exempel att en fiskare ska ha rätt att bo nära havet, och han ska ha råd att bo där. Annars försvinner fiskenäringen i den här underbart småskaliga formen och tas över av storskaliga industrier. Vad har då Franska staten gjort? Jo, marken närmast vattnet är skyddad från privat ägande, och husen i fiskebyarna ägs av staten. Och bara de som aktivt ägnar sig åt fiske eller ostronodling får bo i husen, och de får inte hyra ut i andra hand.
Se så enkelt att skydda upp miljöer och företeelser av stort värde för kommande generationer.
I Sverige SÄGER politikerna att de ska värna om miljöer och kultur och historia. MEN DE GÖR JU INGET! Det blir en massa snack och så nåt mesigt så kallat consensusbeslut som varken är bra eller dåligt utan så där svenskt LAGOM! Jag tycker svenska politiker är FEGA!
bilder från Herbes, Cap Ferret