söndag 8 november 2009

Att flytta hästar från Sverige till Frankrike


Ska döpa om min blogg till Månadens berättelse från livet här och där. För det blir nog inte mer frekvent än så mina kära läsare. Men bättre något än inget. Den historia jag ska berätta för er nu är dock ganska lång. Det handlar om att förverkliga en vision, och att inte ge upp och förlora drömmen ur sikte när allt går en emot. Mer konkret handlar det om en mycket viktig pusselbit i visionen Garreau "skapa ett ställe i Frankrike för kreativiet och utveckling" - här ska det finnas hästar! och här kommer historien. . .
. . .
Jag måste nypa mig i armen, hela tiden, jag går omkring i min egen dröm. När solen går upp och jag går ut på terrassen så går de där, och är så vackra och dekorativa i sin fina hage med allén i mitten. Garreaus fyra hästar – wow! Detta ingick ju i ursprungsvisionen, det skulle finnas hästar här, och jag har liksom upprepat det som ett mantra under alla dessa år sen vi hittade och renoverade den övergivna gården Garreau. Hästarna, vad vi ska göra med dom, jo dom ska vi ta ner till Frankrike! Vi ska ta ner dom till Frankrike. Vi ska ta ner dom till Frankrike. Men hur? Och när? Och var ska de bo? Och vem ska ta hand om dem. . .?
Men som så många gånger i livet, allt faller på plats, fast man inte alls kan förstå hur. Och denna gång var nog den värsta hittills. Tänkte i mitt stilla sinne, om jag inte blir gråhårig nu så kommer jag aldrig att bli det. Nu kommer historien: Slutet av augusti, vi kommer till Ingarö efter två månader i Frankrike. Jag vaknar kallsvettig mitt i natten och inser, hjälp! Jag har nu ansvar för 3 (tre) hästar, och jag som inte ens har tid med två, eller en! Och hur ska det gå, och hur länge kan de gå på bete hos Monica i Hedesunda, och hur mår lillaTanja och hur var det med hästpassen och vad är det egentligen som gäller när man ska flytta hästar till Frankrike, och om jag flyttar dem, vem ska ta hand om dom där nere, jag kan ju inte flytta hästarna och sen överge dem? Eller??? Hästångest, total sådan. Tar mig i alla fall samman och ringer Monica och bestämmer mig för att åka upp och kolla på pållarna. Puh, där går dom, Tanja mager men vid gott mod. Pratar länge med Monica i hennes kök, och klappar på dom 3 veckor gamla hundvalparna. Plockar kantareller, åker ner till Ingarö igen och börjar ta tag i en sak i taget. Chipmärkning av Tanja, Cimbras hästpass, hopsamling av grejer, verkning av hovar mm, mm. Monica får stödmata Tanja med kraftfoder och de kan gå kvar till 1 oktober. Bra – då finns det en dead line. Börjar jaga hästsläp eller hästbuss eller hästlastbil. Kollar alla tillgängliga sajter, väldigt osäkert att anlita hästtransportör om man inte känner någon, dyrt också. Bestämmer oss för att köra ner pållarna själva. G är på Garreau och jobbar med olika grupper nästan hela september och jag är hemma på Ingarö, för att jobba och för att fixa färdigt allt inför hästflytten. Tiden går, flytt nummer ett handlar om Hedesunda till Ingarö. Får låna hage 2 km från oss. 3 hästar och en transport. . . Behövs 1 chaufför, 1 transport, 1 bil med dragkrok. Vår transport rymmer två hästar men har körförbud, står i hagen på Ingarö. Beställer tid för besiktning, skit också, den morgonen vi ska dit har det regnat och släpet går inte att rubba. Granne till hjälp finns inte, missar besiktningen. Behövs alltså två släp. Hittar 1 chaufför med bil o dragkrok. Men, hennes bil pajar dagen innan vi MÅSTE åka. Och M:s dubbelhästsläp som jag skulle få låna behöver hon plötsligt till sin häst som har ont i en hov. Ringa vidare, leta vidare, du vet hur det är. With a little help from my friends. . . Löser det hela sig till slut, efterlysning dagen innan avfärd bland vänner och bekanta efter bil med dragkrok. Yes, Henric har en bil. i Nacka. Suss kommer direkt från sitt nattjobb till Nacka. Ett släp hämtas på Värmdö och ett annat i Saltis. Logistik! Vilken tur att alla tre pållarna är så bussiga och går in i sina respektive transporter på 1 minut för vi måste snabbt ner igen, Suss börjar jobba och Henric behöver sin bil. Puh! då går de i alla fall tillsammans i hagen på Ingarö. Gräs finns det, yes! Och badkar har jag fixat, och 25 liters vattendunkar som forslas med bil och handkraft. Så ringer G, - du, vi har en prickig ponny också, det blir väl kul?! Susanne som har Yogavecka på Garreau vill bli av med familjens prickiga ponny Chack som dottern vuxit ur. Jag hör mig själv säga – o vad kul, en häst till! Och undrar vem som sa det där. . . Skickar ut efterlysning hos mina gamla fälttävlanspolare om hästlastbil, Line tipsar om AK som har en 6-hästars. Får tag på AK som blir jätteglad och överentusiastisk och säger JA så klart du får hyra min lastbil, hyran blir att vi lastar den med Bordeauxvin och kör upp. Hurra, nu börjar allt falla på plats. AK:s transport ska bara in på verkstad först och kollas så att den är ok för den långa resan. Hästarna mår fint i sin stora hage och jag släpar vatten. G kommer hem. Tillsammans med en tidig vinter. Letar reda på täcken och åker ut och räddar tre frusna pållar i snöstormen. Köper hö och langar ut i hagen. Väntar på att AK ska höra av sig om bilen. Vecka 43 kommer vänner från Bollnäs ner till Garreau. De betalar ingen hyra men i gengäld ska de hjälpa till. Med att färdigställa stall/ligghall och montera in braskaminer. Braskaminerna beställs från Bollnäs, de ska med hästbussen ner, och vi måste vara på plats i god tid innan arbetskraften kommer. Tiden går, ingen AK hör av sig, jag ringer och ringer och mailar och SMSar. Efter en veckas tystnad är jag övertygad om att något hänt henne. Vi har räknat med att åka på söndag, Får signaler om att AK är lite konflikträdd och att hon kanske inte alls vill hyra ut sin buss men inte vågar säga det. jag vägrar tro det, vi har ju pratat med varandra jättemycket! Lördagen kommer, ingen AK. Till sist på lördag kväll får jag tag på henne, hon låter lite konstig, bedyrar att allt är ok och ger mig telefonnumret till meken där bussen ska finnas. Jag ringer dit på söndag morgon, men numret går till någon helt annan. Nu ger vi upp detta spår. Hyra hästlastbil för två pållar kostar 20 000 – uteslutet. Dessutom går det numera fyra hästar i hagen och jag har skrivit på ytterligare ett fodervärdskontrakt och har alltså tagit på mig ansvaret för att forsla 4 hästar till Frankrike. Vi tillbringar söndagen med att samla ihop hästprylar, bara ponnyns saker tar upp flera kubikmeter. 15 täcken och vojlockar och lindor och sånt som en äkta ponnymatte måste ha. Och braskaminerna som är jättestora och jättetunga. Och ett gammalt badkar ska vi ta ner, hästarna måste ju ha vatten. Härligt att det inte snöar längre i alla fall. Nästa plan. Köpa en hästbuss, och sen sälja den. Ut på internet söndag kväll. Billigaste häcken kostar 15000 men den är obesiktigad. Svarar på några annonser från 35000 och uppåt, kriteriet är att fordonet ska hålla för en färd på 250 mil. Vi går och lägger oss, kan inget annat göra. Måndag morgon ringer telefonen. - “hej, jag heter Åke, du ville visst köpa en hästlastbil”. Just det, jag berättar min historia och Åke bedyrar att den han säljer åt en kompis klarar resan, den är visserligen från 1981 men har inte gått mer än 8000 mil. Ford Cargo. Plats för 6 hästar (hurra, braskaminerna och ponnyns prylar får plats). Och så berättar Åke att han pensionerade sig för ett år sedan och att han innan dess hade Mälardalens Hästtransporter och att han innan dess i 30 år födde upp travhästar och att han innan dess drev bilverkstad. OCH “-jo du, jag skulle kunna följa med som chaufför sörru, det vore kul, man saknar ju det där livet, och dessutom så har jag ju sånt där tillstånd som man måste ha sen 2008 för att köra hästar i fordon över 3,5 ton” Jag tar en snabb konferens med Göran och vi beslutar på stående fot att köpa buss (35000) och Åke (mat, husrum och hemresa) och hela klabbet, förutsatt att vi kan komma iväg senast onsdag morgon. Buss står i Halmstad, Åke ska åka och hämta den. Hurra! Bokar distriktsveterinär som ska friskbesiktiga hästarna 48 timmar innan avresa, inte tidigare. På tisdag ringer Åke, han måste till läkaren och det hade han glömt, kan vi åka på torsdag i stället. Ok, torsdag morgon, senast!! Bokar om distriktsveterinären, han kommer på onsdagen, då är det storm. Meningen är att han ska lyssna med stetoskop på lungor och hjärta hos hästarna. ”Har du inget stall? Jag kan inte utföra någon kontroll i det här vädret!” Skit också, det är 2 km till närmaste stall. Men, veterinären är en erfaren man. Han tar det coolt, inser att han inte kan använda stetoskopet. Han tittar på en häst i taget, i två minuter, och ger dem sedan varsitt fint papper med rund röd stämpel på som bevis på att de är friska och orkar resa. Halv tre på morgonen är bussen uppe i Norrtälje hos Åke, kl 7 ringer han till mig. Jo du, det är så här, det här kommer ta lite tid. Den är inte påställd och jag har inte fått koderna och . . .KOM HIT MED BUSSEN! NU!! Gröna skyltar fixas i ett nafs, vid typ lunchtid dyker den helt enkelt enormt stora bussen (8 ton) upp på Ingarö. Hur fasen hade jag och Göran tänkt oss egentligen. Och Åke, vår skyddsängel, var kom du ifrån. Åke är en hur kul kille som helst. Han pratar oavbrutet. Vi lastar kaminer och hästprylar och badkar och åker till hagen för att lasta våra fyrbenta vänner. Tre pållar ska stå i varsin liten spilta längst fram, med rumpan mot färdriktningen. De ska först upp för rampen som är rätt brant och där de måste hoppa upp en bit för att komma på den bit som är täckt av matta. Sen ska de vändas och mekas och backas in. Vi börjar med ponnyn, den prickiga. Hej och hå, här var det en häst som inte haft någon NH-träning. Han är apstark och drar iväg som en bulldozer in i diverse trädgårdar och i alla riktningar utom upp mot bussen. Nu börjar jag känna en viss stress. Skit också, såhär kan ju hästar också vara! Jag blir omkulldragen, Göran blir omkulldragen, hans knä som just läkt efter ett års skada pajar igen. Prickig ponny, prickig korv! Trygga Cimbra i stället, går väl inte så där lysande precis men efter några försök så står fötterna på rampen. Och då är det bara att lämna över till Åke, för där har vi en gubbe som lastat hästar förr. Dom liksom fattar, det finns inget alternativ. Upp på rampen in och förbi kaminerna och all last, fram och bak och mek och back. Första hästen inne. Resten går som en dans. Lexia sist får stor och fin spilta. Puh, flocken lastad. Klockan är tre på eftermiddagen, vi ska till Bjärehalvön och sova över hos Carlos och Gunilla. Kompis till kompis till kompis till Carlos har hästgård, där ska de bo i natt. Vi är 5 timmar sena!! Men iväg – hurra. Liten detalj, bussen har bara ett passagerarsäte, där sitter Göran. Jag sitter i mitten utan säte, och definitivt utan säkerhetsbälte, men det finns inte till de andra platserna heller. Vi åker och Åke kör och pratar. Vilken man, han har kört hästar kors och tvärs genom hela Europa, och förlöst flera hundra fölungar. Underhållning saknas inte. Klockan går, motorn surrar, 80 km i timmen. Det är midnatt när vi närmar oss Båstad. De snälla människorna som äger hästgården är och möter oss med ficklampa. Av med hästarna som får gå i en hage. Iväg till Carlos, trodde vi ja, Grevie mitt i natten från fel håll. Vart är det dom bor nu då, efter rätt många omöjliga vändningar med alldeles för stort fordon väcker vi Carlos. Vid 2-tiden svimmar vi alla i hans hus. Frukost och sen iväg, det är snöblandat regn ute. Bussen startar inte! Bök och stök, för stor för att bli starthjälpt av Carlos BMW, bilmeken Åke lyckas dock efter 1,5 timmar. Bye bye tidsplanering! De Bed and Box ställen jag sett ut i norra tyskland kommer vi nog inte hinna till. Ena batteriet paj. Blöta och kalla hästar springer in i bussen, de har det väldigt cozy där tycker dom tydligen, står som en liten flock och tuggar hö som vi spänt upp i mitten. Ser till dom varannan timme, ger vatten var fjärde. Mot Biltema i Helsingborg, omöjligt att hitta rätt, letar 1 timme. Det snöar. Nytt batteri inhandlas, mot färjan! Yes, i Danmark. Hästarna är lugna och fina hela tiden. Hur coooola som helst! Göran kör i Danmark. 1 timme från nästa färja hörs ett POFF! Ett av dubbeldäcken bak exploderar. Vi ringer SOS alarm som får försöka hitta däcksverkstad med rätt dimension på däck. Man byter nämligen inte däck själv på en 8 tons lastbil. Finn icke. Vi kan dock åka långsamt långsamt med ett däck trasigt. Når färjan. I tyskland kommer det säkert att ordna sig! Kryper av i Puttgarden. In på en mac som kontaktar nån annan SOS kedja. Kryper vidare. Däck finns i Hamburg, kan vi ta oss dit? Det ösregnar och är kolmörkt och fredag kväll. Når hamburg vid midnatt, letar efter den där däcksverkstaden över en timme. Till sist hittar de oss, det var verkligen en dålig vägbeskrivning. Hästarna verkar må fina fisken vilket är tur för nu har de stått i bussen i över 12 timmar. De står kvar medan verkstadskillen byter ut två av däcken, det trasiga och ett till som verkar dåligt, resten ser ok ut. Jag tänker i mitt stilla sinne att det kanske vore idé att byta alla däck nu när vi hittat rätt dimension men de kostar 200 euro styck. . . Åker vidare mot Hannover vid 2-tiden. Efter 1 timme hörs det välbekanta ljudet POFF! Igen. Krypfart igen. Nej, det finns inte rätt däck i Hannover, ni måste åka tillbaks till Hamburg! Men det är ingen idé för jourverkstaden som ni var hos har ingen som jobbar förrän i morgon klockan 10. Nu ger vi upp. Alla är helt förbi av trötthet. Hästarna står och äter och dricker vatten där bak och vi svimmar alla tre i förarhytten på en parkeringsplats. Gryning på Lünerburge Heide. Snabb frukost på en mack, Projekt hitta ställe där hästarna kan få gå av. Hittar turistbroschyr. Ridställen i närheten, första stället ger napp. Vi är välkomna dit och hamnar hos ett underbart gammalt par som driver ridskola och hästuppfödning. Pållarna får fin hage och vi får kaffe. Vi mockar ur bussen och åker sen riktning Hamburg för att få nya däck. Men nu är alla nya och då borde ju åtminstone inte det vara ett problem resten av resan. vi lastar på hästarna och nytt hö och nytt vatten vid halv tre, och så drar vi, non stop. Garreau, here we come. Passerar Paris mitt i natten, jättebra att slippa köerna. Stannar ofta på väg mot Bordeaux, ingen orkar köra, jag har inte rätt körkort så jag får inte. men vi tar oss fram, mil för mil. Och kl 12 är vi i Cadillac. Det är söndag, solen skiner! Vi grejade det! Hurra!!! Släpper ut alla fyra i hagen. Dom mår finfint och börjar äta direkt som om dom aldrig varit nån annan stans än här. Vi fixar lunch, dricker vin och SVIMMAR i solen.

3 kommentarer:

  1. VILKEN resa ni gjort!!
    Grattis, ni är FANTASTISKA!
    Härligt att hästarna är på plats, längtar såå till nästa år då jag givetvis kommer på besök :)

    All kärlek och lycka,
    Kramar Mia

    SvaraRadera
  2. Vi är inte förvånad att ni lyckades. Det är ju ni två som gjort det mesta som man tror är omöjligt att göra. Hur mår Görans knä? Kram Agneta o Thomas

    SvaraRadera
  3. Hej!Jag måste säga, vilken otrolig historia! den prickiga ponnyn var min bästa vän i 7 år, tills jag sålde honom till Susanne för två år sedan. En otrolig kille, och haha din beskrivning av han är riktigt bra, Chack är stark som ett ånglok! Chockad är jag att han inte är kvar här. Men jag är säker på att han har det jättebra, och att han är i goda händer :) Ta god hand om honom, he's one of a kind! och hos mig har han alltid en otroligt speciell plats i hjärtat. Mvh Sara

    SvaraRadera