onsdag 15 april 2009

Hundliv

Google trasslar med mitt lösenord så jag kommer inte åt att skriva - lugn, andas i magen. Eftersom allt är energi påverkas naturligvis maskinerna av oss. Speciellt datorerna. Och kopieringsmaskinerna. Hittar ingen annan förklaring till att det "alltid" trasslar när man har bråttom. Dvs när man inte alls är lugn och andas i magen.

Sädesärlan kom i år igen, hurra, de är två som går och vippar med stjärtarna nere på stranden. En nykomling i viken observerades av syrran under påskhelgen - svarthakedopping. Den är jättefin med sitt orange och svarta huvud, men ensam, det kan inte vara kul att vara sällsynt och ensam så här i häckningstider. Vi hoppas han letar upp en partner och kommer tillbaks för att bilda familj, svarthakedoppingungar är säkert jättegulliga.
På väg hem från hundpromenaden tar jag vägen genom björkhagen, där har vi samlat björksav. Det känns väldigt vårig och nyttigt att dricka björksav. Sparar man den ett tag blir det björkvin. Pascal springer före, två råddjur står lugnt kvar och betar, de vet att Pascal är en hund som inte är ett dugg intresserad av råddjur. Och inte av harar, älgar eller rävar heller. Möjligen möss, som katten Zorro lärde honom att jaga när han var ung och just hade kommit till Sverige från Frankrike där han är född.

Hundliv i Cadillac är annorlunda mot hundliv på Ingarö. Eller så är det människorna som är annorlunda, åtminstone i förhållande till sina hundar. Hundarna är i alla fall hur coola som helst i Cadillac, de är med överallt - på krogen, på hotellet, på stranden, på marknaden, på baren - de är välkomna men de vet sin plats, de är hundar. Det finns inga herrelösa hundar, alla bor hos någon, men en del av dem går lösa. T ex den lilla grå som bor hos en av bagerierna, han går en sväng och hämtar sina polare på morgonen, och så går de tillsammans till slaktaren i charkuteriaffären och ser om han har nåt ben eller nåt gammalt korvskinn. Och så går han hem igen och lägger sig på trottoaren i solen utanför sitt bageri. De är hundvana, hundarna i Cadillac. De kan läsa av signaler från andra hundar och vet precis hur de ska bete sig. Om två hundägare möts så är de i första hand intresserade av det mänskliga mötet, ja! en människa som jag kan prata med, vad kul! och som har en hund dessutom, då har vi ju ännu mer att prata om! Människorna bekantar sig på människosätt och hundarna får bekanta sig på hundsätt, med eller utan koppel. Jag har hittills Aldrig sett hundar som flyger på varandra och skäller eller slåss vid dessa tillfällen. Min gissning är att det beror mer på mattarnas och hussarnas inställning än på hundarna i sig. En cool matte som utstrålar lugn och glädje skickar inga signaler om fara till sin hund. Då behöver inte hunden försvara matte utan kan lugnt ägna sig åt att vara hund. Och i det ingår definitivt att hälsa på andra hundar.
Och hur går det då för fransosen Pascal här på Ingarö? Tja, frågar du Pascal så trivs han utmärkt, och jag tror att grannarna börjar vänja sig vid att han ibland tar sina egna små lovar i omgivingarna. Vem vet, kanske hittar han en kompis, och kanske tänker nån öppna en charkuteributik inom räckhåll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar